tillbaka till ordningen

28 april, 202028 april, 2020 ~ aylalovisalind ~ 3 kommentarer

Är tillbaka på jobbet och vid svarven nu när jag är frisk igen, det tog en dryg vecka att få tillbaka orken också men nu är allt som vanligt igen.

Fick en riktigt lyx idag på förmiddagen när åk9, som brukar ha ett 2h pass då, inte var på skolan men jag var det. Jag kunde lägga hela den tiden vid svarven för egen del och jag känner att jag kom igång riktigt bra.

Efter handledningen blev ju mitt fokus och nästa steg att faktiskt ge mig på olika former när jag längdsvarvar. tipsen jag fick var grövre svarvämne, inte ge mig på riktigt runda klotformer än och att börja med spelpjäsliknande figurer. Målet är att lyckas forma det som jag avser ska bli formen och inte låta det ”bli som det blir”.

Jag började med att snabbt skissa upp några olika former och utifrån de cylindriska svarvämnen jag förberett tidigare. Det blev en grövre bit furu, en smalare bit körsbär och en smal bit ene.

Tänkte att jag skulle börja med den grova biten med några enklare former för att värma upp. Den biten har inte bara större diameter utan den är även längre än de andra så jag har lätt att komma nära med anhållet och det kändes säkert och bra vid första försöket. Det skulle ju bli mer avstånd till anhållet på vissa ställen allt eftersom jag arbetade men som en grund var det väldigt skönt att börja ordentligt och bli varm i kläderna igen.

grunda instick som markering och första uttaget

*Försök 1 till höger, endast skrubbsvarvad. försök 2 i mitten är skrubb- och skärsvarvad, försök tre skrubb- och skärsvarvad samt slipad yta.*

Målet var äggformer eller iaf ovaler av något slag med djupare och raka avstånd emellan, jag hade inte riktigt bestämt mig för om de skulle blir så jämna som möjligt eller och de skulle minska i storlek. Jag började längst till höger med den som blev den största.

Jag använde först en snedställd mejsel för att sticka ner grunda markeringar på var formen skulle börja och sluta, sen fördjupade jag de lite men tycker att just mejseln är svår. Den vill gärna driva åt sidan vid minsta lilla. Mycket lättare är den smala skölpen, den använde jag sen för att arbeta bort materialet och den är en klar favorit numera. Fick till riktigt fina skärspån flera gånger också.

Det syns väldigt tydligt att jag blev modigare och modigare för varje ny oval, den mittersta (nr2) blev avsluten skarpare och formen mer symmetrisk. Den sista (till vänster) fick den form jag hade tänkt mig och mycket skarpare kontraster mellan de olika formerna. Väldigt kul att så tydligt se sin egen utveckling på en och samma bit.

Stärkt av mina framgångar gav jag mig på biten av ene som skulle få en spelpjäsform. Det blev två stycken spelpjäser, spegelvända och med ögonmått så jämna som möjligt. Kan bara sammanfatta det med att allt gick bra, jag är fortfarande förtjust i den lilla skölpen och tycker det här är riktigt roligt!

instick för att markera formernas skiftningar

Så här långt gjorde jag i svarven innan jag slipade den lite lätt fortfarande i svarven. Jag valde att såga isär formerna för hand efteråt, det kändes säkrast.

Sist ut blev alltså körsbärsbiten. Sparade den till sist eftersom jag har minst av det materialet och ville ha övat på andra bitar innan så att skulle bli så bra det kunde bli. Och bra blev det! Fick verkligen till skärsvarvning även när jag avverkade mycket material till de olika formerna, spånen krullade sig fint nästan hela tiden.

Det är oerhört beroendeframkallande det här! och fint blir det när man även slipar lite och får ytan slät. Slipade både spelpjäser och handtaget i körsbär.

och där högg det

1 april, 2020 ~ aylalovisalind ~ 4 kommentarer

Det har varit lite stiltje på de praktiska bitarna ett tag, mycket fokus på jobbet och de teoretiska bitarna av studierna men nu tog jag tag i det igen.

Märker att svarvning är som att cykla!

Jag har börjat cykla till jobbet igen efter ”vintern” och det är ju inget tvivel om att jag kan cykla men cykeln känns ny och ovan, muskelminnet finns där men finessen och lättheten är inte den samma första gångerna. Men efter bara några dagar känner jag mig mycket säkrare och kan till och med ge mig på att cykla en ny cykel och njuta av att det går bättre än någonsin.

Svarvning efter en tids uppehåll är likadant, jag kan ju och vet hur jag ska göra men känner mig lite osäkrare igen, svarvstålen känns ovana i handen. Finessen med vilken vinkel jag ska ha kommer inte lika lätt men med lite längre tid och några fler försök kommer det tillbaka.

tidigare påbörjade ämnen och ”gamla” ytor

Hade bestämt mig för att snygga till några av mina allra första bitar som legat efter att bara ha blivit skrubbsvarvade. Kände att det kunde vara en bra repetition och dessutom hjälpa mig att fundera ytterligare ett varv kring fiberriktningar.

Däremot högg det så klart i första biten för dagen, fult hack i kanten och sen en gång till mer mitt på när jag skulle slätvarva ytan. (Väljer ordet slätsvarva istället för skärsvarva efetrsom jag är långt ifrån säker på att jag faktiskt lyckas skära, däremot får jag ett slätare resultat än när jag grovavverkar/skrubbsvarvar.) Fick lite hjärtklappning när det högg men det var inget mer än att hörnet på svarvstålet gjorde ett fult märke, inget hände egentligen. Tänkte inte låta det avskräcka mig så jag fortsatte och gjorde det bästa av situationen.

Backade tillbaka till skölpen, började forma ämnet lite lätt konkavt både för att få bort hugget och testa just att föra andra former än en slät cylinder. Och sen slätsvarvade jag den nya formade ytan utan att det högg. Testade även att ta bort anhållet och putsa ytan med slippapper 240.

Övriga ämnen fick sig sen en omgång med skölpen för att fixa till formen en vända till innan även de ytorna slätsvarvades. Biten i ek var inte lika rolig som de andra, den är så smal och lite för kort så anhållet kommer inte riktigt så nära som jag skulle vilja och den satt uppe så att fibrerna gick i fel riktning för att passa mig.

Har upptäckt att jag helst skrubbsvarvar från vänster till höger och slätsvarvar från höger till vänster. Det är något med vinklarna som gör att det faller sig naturligast. Utifrån det behöver jag därför sätta upp ämnet i svarven så att jag svarvar med fibrerna när jag slätsvarvar från höger till vänster.

En annan sak jag upptäckte är att kvistar och färgskiftningar ibland ger illusionen av att en cylinder har ringar eller gropar på vissa ställen, skuggorna vid rotationen spelar ett spratt med ögat, värt att komma ihåg nästa gång jag jobbar med bitarna i en som hade ganska många kvistar. Väldigt trevligt att svarva en förresten, det doftar ljuvligt och känns inte svårsvarvat med mina mått mätt.

Jag har lämnat några bitar med mina första försök till yta och bearbetning för att kunna visa hela processen men känner mig på god väg med min utveckling och resten av ämnena efter idag.

jag har hittat min bibel

16 mars, 2020 ~ aylalovisalind ~ 1 kommentar

det känns ibland riktigt jobbigt att verkligen börja från början och i detalj, gång på gång göra saker från grunden.

jag sitter med åtta svarvämnen framför mig som inte har blivit något, inget alls! dom är inte mer än försök till släta cylindrar, mer eller mindre släta och jämna dessutom.

efter vändan till Linköping visste jag inte riktigt hur jag skulle backa bak till grunderna, de riktiga grunderna som alla som kan svarva inte längre tänker på. de lyfts inte fram i de böcker jag hittat tidigare och inte heller i youtube klippen jag sett är det så där barnsligt basic som jag känt att jag skulle behövt.

jag har en förmåga att hoppa förbi några steg där i början för att faktiskt känna att jag kommer igång, men då sitter jag där senare och har inte riktigt allt på fötterna som jag skulle behöva. den här fördjupningen känns ibland som att den är mer mental än kunskapsmässigt och på ett mer personligt än professionellt plan.

men av ren tur röjde jag i min sal och vipps låg boken, min bibel och mitt nya rättesnöre framför mig. så liten, enkel och så rätt att det nästan är löjligt.

För det var precis det här jag behövde

och sen blev det nästan överpedagogiskt med bilder. den här har alltså legat uppe på svarvens skyddskåpa medans jag har svarvat och mentalt stöttat mig.

PRECIS den här typen av handledning behövde jag!
jag ser hur de vinklar svarvstålet, jag ser avståndet mellan anhåll och svarvämnet och det överdrivna enkla i kommentarerna till bilderna gjorde att jag kände mig trygg. och jag är väldigt glad att jag fick hjälp att lägga till trygghets- och säkerhetsaspekten i det här projektet, det är nog där det verkligen bottnar sig för mig. när jag känner mig trygg så kan jag och tvärt om.

Ni ska få se hur det blev i nästa inlägg, jag har blivit en fena på att se fiberriktningen i trät och det hjälper mig verkligen, i flera steg dessutom.

ibland är det inte svårare än det verkar

29 februari, 2020 ~ aylalovisalind ~ Lämna en kommentar

Att förstå hur något fungerar i grunden är ofta viktigare än att kunna lösa enstaka problem i stunden. Allt blir så mycket lättare när du vet att lilla chucken/dubben med kryssspår har formen av en kona och sitter fast i svarvens roterande del och hålls på plats av trycket som tillförs via dubben genom svarvämnet. Då blir det automatiskt lättare att lösa problemet med att få loss den och faktiskt hitta det hål som logiskt nog borde finnas för att kunna påföra tryck i konans bakre del och därmed få loss den ur svarven. Sagt och gjort! Tog hjälp med att förstå hur en svarv fungerar på ett mekaniskt plan och vipps löste sig mitt väldigt funktionella problem.

Vidare har jag lärt mig att juvenil ved eller innersta kärnveden i färsk björk inte är särskilt hållbar eller stabil. Men mer om det om en stund för det lärde jag mig medans jag utforskade mina nyslipade skärståls olika förmågor att bearbeta svarvämnet.

Jag tog hjälp av boken Träsvarvning av Gert Ljungberg, Inger A:son-Ljungberg och Bengt Svensson från 2002 samt den här videon för att friska upp kunskaperna kring hur jag skulle förbereda svarvämnet.

Hade några sportlovselever från fritids i salen samtidigt som blev otroligt faschinerade av både handhyvel och svarven. Jag fick god hjälp att hyvla diverse svarvämnen utav eleverna som ville prova verktyget och tekniken. De fick till ett riktigt bra resultat både på att hitta rörelsen i kroppen och formen på ämnet.

Jag valde päron- och körsbärsträ från torrt och sågat virke eftersom det var de enda träslagen jag för stunden hade tillgång till i tillräckligt grova bitar. Jag är inte bekväm med att kombinera olika träslag än. Vidare testade jag att utgå från okluvna bitar ene och okluven färsk björk. På de olkuvna bitarna såg jag till att hyvla bort de första ojämnheterna i form av kvistar innan jag skrubbsvarvade de och därmed barkade de i svarven.

Jag förberedde en bit ek men blev väldigt glad att den sprack under tiden jag satte upp den i svarven och inte när jag bearbetade den!

Min första testbit är just bara ett test där jag tillåter mig att bara testa och se vad som händer. Jag har använt mig utav metoden att hitta ”neutralläget” och även testat både skölp och stickstål så som förevisat i videon nedan. Vänster sida av biten är svarvade med smal skölp och högra sidan är svarvad med stickstål.

Ur boken Träsvarvning (2002) valde jag att även testa att svarva en ring men gav mig själv för lite utrymme vid sidan om ringen så vinkeln blev inte tillräckligt flack för att jag skulle kunna skära rent insidan innan jag separerade ringen från grundämnet. Men det blev en ring och det var när den släppte från centrum som jag noterade hur instabilt hela ämnet blev.

Jag är väldigt förtjust i att svarva i färst trä, det skär fantastiskt fint när man hittar rätt vinkel och är inte svårbearbetat när det skrubbar heller. Mest förtjust är jag i de olika skölparna än så länge, jag hittar lättare rätt vinkel och känner inte att risken för att det ska hugga är lika stor som med ett stickstål.

Men den största lärdomen och utvecklingen för min del så här långt är att jag tidigare tittade var eggen träffade svarvämnet och försökte se vilken form det skapade mitt på ämnet. Nu mera tittar jag inte på eggen utan på överkanten av ämnet för att tydligare se formen som skapas utav eggen. Jag har gått från öga-hand koordination till att hantera verktyget baserat på dess resultat och inte dess observerade rörelse. Rörelsen kan nu ske nu utan att jag måste iakta verktyget hela tiden.