tillbaka till ordningen

28 april, 202028 april, 2020 ~ aylalovisalind ~ 3 kommentarer

Är tillbaka på jobbet och vid svarven nu när jag är frisk igen, det tog en dryg vecka att få tillbaka orken också men nu är allt som vanligt igen.

Fick en riktigt lyx idag på förmiddagen när åk9, som brukar ha ett 2h pass då, inte var på skolan men jag var det. Jag kunde lägga hela den tiden vid svarven för egen del och jag känner att jag kom igång riktigt bra.

Efter handledningen blev ju mitt fokus och nästa steg att faktiskt ge mig på olika former när jag längdsvarvar. tipsen jag fick var grövre svarvämne, inte ge mig på riktigt runda klotformer än och att börja med spelpjäsliknande figurer. Målet är att lyckas forma det som jag avser ska bli formen och inte låta det ”bli som det blir”.

Jag började med att snabbt skissa upp några olika former och utifrån de cylindriska svarvämnen jag förberett tidigare. Det blev en grövre bit furu, en smalare bit körsbär och en smal bit ene.

Tänkte att jag skulle börja med den grova biten med några enklare former för att värma upp. Den biten har inte bara större diameter utan den är även längre än de andra så jag har lätt att komma nära med anhållet och det kändes säkert och bra vid första försöket. Det skulle ju bli mer avstånd till anhållet på vissa ställen allt eftersom jag arbetade men som en grund var det väldigt skönt att börja ordentligt och bli varm i kläderna igen.

grunda instick som markering och första uttaget

*Försök 1 till höger, endast skrubbsvarvad. försök 2 i mitten är skrubb- och skärsvarvad, försök tre skrubb- och skärsvarvad samt slipad yta.*

Målet var äggformer eller iaf ovaler av något slag med djupare och raka avstånd emellan, jag hade inte riktigt bestämt mig för om de skulle blir så jämna som möjligt eller och de skulle minska i storlek. Jag började längst till höger med den som blev den största.

Jag använde först en snedställd mejsel för att sticka ner grunda markeringar på var formen skulle börja och sluta, sen fördjupade jag de lite men tycker att just mejseln är svår. Den vill gärna driva åt sidan vid minsta lilla. Mycket lättare är den smala skölpen, den använde jag sen för att arbeta bort materialet och den är en klar favorit numera. Fick till riktigt fina skärspån flera gånger också.

Det syns väldigt tydligt att jag blev modigare och modigare för varje ny oval, den mittersta (nr2) blev avsluten skarpare och formen mer symmetrisk. Den sista (till vänster) fick den form jag hade tänkt mig och mycket skarpare kontraster mellan de olika formerna. Väldigt kul att så tydligt se sin egen utveckling på en och samma bit.

Stärkt av mina framgångar gav jag mig på biten av ene som skulle få en spelpjäsform. Det blev två stycken spelpjäser, spegelvända och med ögonmått så jämna som möjligt. Kan bara sammanfatta det med att allt gick bra, jag är fortfarande förtjust i den lilla skölpen och tycker det här är riktigt roligt!

instick för att markera formernas skiftningar

Så här långt gjorde jag i svarven innan jag slipade den lite lätt fortfarande i svarven. Jag valde att såga isär formerna för hand efteråt, det kändes säkrast.

Sist ut blev alltså körsbärsbiten. Sparade den till sist eftersom jag har minst av det materialet och ville ha övat på andra bitar innan så att skulle bli så bra det kunde bli. Och bra blev det! Fick verkligen till skärsvarvning även när jag avverkade mycket material till de olika formerna, spånen krullade sig fint nästan hela tiden.

Det är oerhört beroendeframkallande det här! och fint blir det när man även slipar lite och får ytan slät. Slipade både spelpjäser och handtaget i körsbär.

och där högg det

1 april, 2020 ~ aylalovisalind ~ 4 kommentarer

Det har varit lite stiltje på de praktiska bitarna ett tag, mycket fokus på jobbet och de teoretiska bitarna av studierna men nu tog jag tag i det igen.

Märker att svarvning är som att cykla!

Jag har börjat cykla till jobbet igen efter ”vintern” och det är ju inget tvivel om att jag kan cykla men cykeln känns ny och ovan, muskelminnet finns där men finessen och lättheten är inte den samma första gångerna. Men efter bara några dagar känner jag mig mycket säkrare och kan till och med ge mig på att cykla en ny cykel och njuta av att det går bättre än någonsin.

Svarvning efter en tids uppehåll är likadant, jag kan ju och vet hur jag ska göra men känner mig lite osäkrare igen, svarvstålen känns ovana i handen. Finessen med vilken vinkel jag ska ha kommer inte lika lätt men med lite längre tid och några fler försök kommer det tillbaka.

tidigare påbörjade ämnen och ”gamla” ytor

Hade bestämt mig för att snygga till några av mina allra första bitar som legat efter att bara ha blivit skrubbsvarvade. Kände att det kunde vara en bra repetition och dessutom hjälpa mig att fundera ytterligare ett varv kring fiberriktningar.

Däremot högg det så klart i första biten för dagen, fult hack i kanten och sen en gång till mer mitt på när jag skulle slätvarva ytan. (Väljer ordet slätsvarva istället för skärsvarva efetrsom jag är långt ifrån säker på att jag faktiskt lyckas skära, däremot får jag ett slätare resultat än när jag grovavverkar/skrubbsvarvar.) Fick lite hjärtklappning när det högg men det var inget mer än att hörnet på svarvstålet gjorde ett fult märke, inget hände egentligen. Tänkte inte låta det avskräcka mig så jag fortsatte och gjorde det bästa av situationen.

Backade tillbaka till skölpen, började forma ämnet lite lätt konkavt både för att få bort hugget och testa just att föra andra former än en slät cylinder. Och sen slätsvarvade jag den nya formade ytan utan att det högg. Testade även att ta bort anhållet och putsa ytan med slippapper 240.

Övriga ämnen fick sig sen en omgång med skölpen för att fixa till formen en vända till innan även de ytorna slätsvarvades. Biten i ek var inte lika rolig som de andra, den är så smal och lite för kort så anhållet kommer inte riktigt så nära som jag skulle vilja och den satt uppe så att fibrerna gick i fel riktning för att passa mig.

Har upptäckt att jag helst skrubbsvarvar från vänster till höger och slätsvarvar från höger till vänster. Det är något med vinklarna som gör att det faller sig naturligast. Utifrån det behöver jag därför sätta upp ämnet i svarven så att jag svarvar med fibrerna när jag slätsvarvar från höger till vänster.

En annan sak jag upptäckte är att kvistar och färgskiftningar ibland ger illusionen av att en cylinder har ringar eller gropar på vissa ställen, skuggorna vid rotationen spelar ett spratt med ögat, värt att komma ihåg nästa gång jag jobbar med bitarna i en som hade ganska många kvistar. Väldigt trevligt att svarva en förresten, det doftar ljuvligt och känns inte svårsvarvat med mina mått mätt.

Jag har lämnat några bitar med mina första försök till yta och bearbetning för att kunna visa hela processen men känner mig på god väg med min utveckling och resten av ämnena efter idag.

jag har hittat min bibel

16 mars, 2020 ~ aylalovisalind ~ 1 kommentar

det känns ibland riktigt jobbigt att verkligen börja från början och i detalj, gång på gång göra saker från grunden.

jag sitter med åtta svarvämnen framför mig som inte har blivit något, inget alls! dom är inte mer än försök till släta cylindrar, mer eller mindre släta och jämna dessutom.

efter vändan till Linköping visste jag inte riktigt hur jag skulle backa bak till grunderna, de riktiga grunderna som alla som kan svarva inte längre tänker på. de lyfts inte fram i de böcker jag hittat tidigare och inte heller i youtube klippen jag sett är det så där barnsligt basic som jag känt att jag skulle behövt.

jag har en förmåga att hoppa förbi några steg där i början för att faktiskt känna att jag kommer igång, men då sitter jag där senare och har inte riktigt allt på fötterna som jag skulle behöva. den här fördjupningen känns ibland som att den är mer mental än kunskapsmässigt och på ett mer personligt än professionellt plan.

men av ren tur röjde jag i min sal och vipps låg boken, min bibel och mitt nya rättesnöre framför mig. så liten, enkel och så rätt att det nästan är löjligt.

För det var precis det här jag behövde

och sen blev det nästan överpedagogiskt med bilder. den här har alltså legat uppe på svarvens skyddskåpa medans jag har svarvat och mentalt stöttat mig.

PRECIS den här typen av handledning behövde jag!
jag ser hur de vinklar svarvstålet, jag ser avståndet mellan anhåll och svarvämnet och det överdrivna enkla i kommentarerna till bilderna gjorde att jag kände mig trygg. och jag är väldigt glad att jag fick hjälp att lägga till trygghets- och säkerhetsaspekten i det här projektet, det är nog där det verkligen bottnar sig för mig. när jag känner mig trygg så kan jag och tvärt om.

Ni ska få se hur det blev i nästa inlägg, jag har blivit en fena på att se fiberriktningen i trät och det hjälper mig verkligen, i flera steg dessutom.

Hjälp med projektplanen?

5 mars, 2020 ~ aylalovisalind ~ 1 kommentar

Jag har lite svårt att formulera mig i projektplanen, det är några bitar där jag känner att jag har svårast att få med allt på rätt nivå. Att både vara avsmalnad i min inriktning men inte fokusera på en produkt eller färdig form är inte det lättaste.

Kan du som läser det här hjälpa mig??

Känner du som läser att du förstår vad jag vill uppnå med mitt projekt? eller behöver jag förtydliga något? (Litteratur och fältstudier har jag koll på så det har jag utelämnat här)

Personlig bakgrund och förkunskaper

Jag har haft uppgifter i mina tidigare studier vid LiU som har handlat om svarvning. Både formgivning, längdsvarvning och skålsvarvning i torrt trä. Jag hade några obehagliga upplevelser under skålsvarvningen där svarvstålen högg så att hela maskinen stannade och skålen sprak, inga skador på mig, maskin eller svarvstål men nog så obehagligt ändå. Det här gjorde att jag tycker det över lag är obehagligt med svarvning samtidigt som det fascinerar mig.

Jag slutade inte svarva för att det hände, jag gjorde färdigt mina uppgifter men har sen dess låtit bli att svarva. Jag har landat i att jag inte besitter tillräckligt goda grundkunskaper för att veta exakt hur jag ska gå tillväga för att både få önskat resultat och skapa det på ett säkert sätt. För mig känns det viktigt att gå tillbaka till ruta ett och verkligen grotta ner mig i grunderna igen och bygga vidare från det.

Vad har lett till mitt intresse för området?

Jag är väldigt fascinerad av de specifika formerna som i stort sett bara går med hjälp av svarv. Det är väldigt lockande att ha det som en maskin och teknik jag känner mig bekväm med i både mitt personliga och elevernas skapande i slöjden. Och jag tycker inte om att ha maskiner eller tekniker som jag inte känner att jag behärskar, jag tänker inte låta blir det bara för att det verkar svårt eller läskigt. Jag funkar inte så!

Vad vill jag uppnå med arbetet

Jag vill kunna avgöra vilket svarvstål som är bäst lämpat för att svarva olika former och med säkerhet kunna längdsvarva några grundläggande konkava och konvexa former, främst med skrubbsvarvning men även några enklare med skärsvarvning.

Jag vill också bli medveten om alla risker och hur jag undviker och hanterar verktyg och maskin för att undvika de och förstå vilka risker jag eventuellt utsätter mig för.

Vilka nya kunskaper vill jag förvärva?

Det känns viktigt att kunna teorin bakom för att sen överföra det till den praktiska genomförandet med handgrepp och vinklar på svarvstålen för att lyckas svarva på ett säkert och ändamålsenligt sätt.

Jag vill besitta sådana kunskaper i grundläggande längdsvarvning att jag skulle kunna föra det vidare till elever.

Vad ska jag arbeta med/ vilken inriktning?

Inriktningen blir att arbeta med grundläggande konkava och konvexa former skapade med skrubbsvarvning och enklare skärsvarning. Jag kommer i första hand att arbeta i torrt trä av olika slag men även testa färsk björk i och med att det sägs vara lättare att skärsvarva i. Mitt syfte är i första hand att behärska tekniken och svarvstålen bakom olika former, inte någon specifik funktion eller design på produkten.

Vad består mitt eget laborativa arbete av?

Testa olika svarvstål, dubb och chuckar samt olika träslag. Jag vill skapa olika former och reflektera mellan skillnaderna i utförandet och resultatet som blev.

Vilket material kan jag tänkas redovisa?

Föremål som visar min egen process och (förhoppningsvis) stegring i kunskaper, från första testbiten till den sista. Det finns inget mål att uppnå en specifik produkt eller form. Möjligtvis skulle jag kunna ge mig på att försöka svarva två identiska bitar för att undersöka hur väl jag behärskar tekniken och med vilken precision jag kan arbeta, i slutet av arbetet.

Testbitarna och stegringen presenteras tillsammans med formgivningsmaterial i form av tex. planeringsskisser på former och videos på min teknik.

Tusen tack om du orkar läsa och skriva en kommentar!

ibland är det inte svårare än det verkar

29 februari, 2020 ~ aylalovisalind ~ Lämna en kommentar

Att förstå hur något fungerar i grunden är ofta viktigare än att kunna lösa enstaka problem i stunden. Allt blir så mycket lättare när du vet att lilla chucken/dubben med kryssspår har formen av en kona och sitter fast i svarvens roterande del och hålls på plats av trycket som tillförs via dubben genom svarvämnet. Då blir det automatiskt lättare att lösa problemet med att få loss den och faktiskt hitta det hål som logiskt nog borde finnas för att kunna påföra tryck i konans bakre del och därmed få loss den ur svarven. Sagt och gjort! Tog hjälp med att förstå hur en svarv fungerar på ett mekaniskt plan och vipps löste sig mitt väldigt funktionella problem.

Vidare har jag lärt mig att juvenil ved eller innersta kärnveden i färsk björk inte är särskilt hållbar eller stabil. Men mer om det om en stund för det lärde jag mig medans jag utforskade mina nyslipade skärståls olika förmågor att bearbeta svarvämnet.

Jag tog hjälp av boken Träsvarvning av Gert Ljungberg, Inger A:son-Ljungberg och Bengt Svensson från 2002 samt den här videon för att friska upp kunskaperna kring hur jag skulle förbereda svarvämnet.

Hade några sportlovselever från fritids i salen samtidigt som blev otroligt faschinerade av både handhyvel och svarven. Jag fick god hjälp att hyvla diverse svarvämnen utav eleverna som ville prova verktyget och tekniken. De fick till ett riktigt bra resultat både på att hitta rörelsen i kroppen och formen på ämnet.

Jag valde päron- och körsbärsträ från torrt och sågat virke eftersom det var de enda träslagen jag för stunden hade tillgång till i tillräckligt grova bitar. Jag är inte bekväm med att kombinera olika träslag än. Vidare testade jag att utgå från okluvna bitar ene och okluven färsk björk. På de olkuvna bitarna såg jag till att hyvla bort de första ojämnheterna i form av kvistar innan jag skrubbsvarvade de och därmed barkade de i svarven.

Jag förberedde en bit ek men blev väldigt glad att den sprack under tiden jag satte upp den i svarven och inte när jag bearbetade den!

Min första testbit är just bara ett test där jag tillåter mig att bara testa och se vad som händer. Jag har använt mig utav metoden att hitta ”neutralläget” och även testat både skölp och stickstål så som förevisat i videon nedan. Vänster sida av biten är svarvade med smal skölp och högra sidan är svarvad med stickstål.

Ur boken Träsvarvning (2002) valde jag att även testa att svarva en ring men gav mig själv för lite utrymme vid sidan om ringen så vinkeln blev inte tillräckligt flack för att jag skulle kunna skära rent insidan innan jag separerade ringen från grundämnet. Men det blev en ring och det var när den släppte från centrum som jag noterade hur instabilt hela ämnet blev.

Jag är väldigt förtjust i att svarva i färst trä, det skär fantastiskt fint när man hittar rätt vinkel och är inte svårbearbetat när det skrubbar heller. Mest förtjust är jag i de olika skölparna än så länge, jag hittar lättare rätt vinkel och känner inte att risken för att det ska hugga är lika stor som med ett stickstål.

Men den största lärdomen och utvecklingen för min del så här långt är att jag tidigare tittade var eggen träffade svarvämnet och försökte se vilken form det skapade mitt på ämnet. Nu mera tittar jag inte på eggen utan på överkanten av ämnet för att tydligare se formen som skapas utav eggen. Jag har gått från öga-hand koordination till att hantera verktyget baserat på dess resultat och inte dess observerade rörelse. Rörelsen kan nu ske nu utan att jag måste iakta verktyget hela tiden.

att börja från början

24 februari, 2020 ~ aylalovisalind ~ Lämna en kommentar

Idag var det dags att damma av svarven, bokstavligt talat, och sätta igång idag. Passar på nu när det är lov och jag kan ha slöjdsalen för mig själv plus gott om tid att verkligen få försjunka i arbete. Jag och eleverna tycker nog att det är lika jobbigt med alla förberedelser som tar sån tid men lyckligtvis vet jag tillräckligt mycket för att veta att det är värt det. Helst vill man ju sätta igång så snart som möjligt, det kliar ju i fingrarna.

Ett tag funderade jag på om jag hade tagit mig vatten över huvudet som fått för mig att kombinera att skärpa eggverktyg OCH att svarva. Varför nöjde jag mig inte bara med att svarva? Det kändes övermäktigt att försöka skärpa alla de olika eggarna på svarvstålen jag hittade i salen och att sen dessutom hinna svarva och lära mig det ordentligt kändes som ett klassiskt fel man gör när man väljer projekt.

Men kontentan av dagen är att ”Jante” kan gå och gömma sig, jag kan mer än jag tror och det här kommer blir ett väldigt bra projekt.

Allt började som sagt med att damma av svarven, ta reda på vilka svarvstål och övriga tillbehör jag har.

Det fanns nio svarvstål i slöjdsalen, hur varje benämns eller kategoriseras stå på ”att-lära-mig” listan. Totalt finns det tre chuckar, en sitter i svarven. I ärlighetens namn vet jag inte om den verkligen klassas som chuck eller en typ av dubb, i alla videos jag kollat på är det den här uppsättningen som används för att ”svarva mellan dubb”.

Ett problem är bara att jag inte än vet hur jag ska få loss den dubb/chuck som sitter i maskinen för att kunna byta till de andra. Så dagens två frågeställningar är

vad heter svarvstålen och vad används de till?
hur byter jag chuck?

Efter några timmar i salen med städning, sortering av svarvstål hann jag titta lite på vilket material jag har som kan bli bra svarvämnen. Jag vill börja med en bit som jag verkligen inte behöver vara rädd om och som är snäll när jag börjar jobba. Efter det ska jag ge mig på lite olika fruktträd, körsbär och päron tex. Körsbär för att det är så fantastiskt fina färgskiftningar och päron för att jag det är ett av de få träslag jag har i tillräckligt grova bitar. Återkommer till svarvämnena i ett senare inlägg.

För att går vidare i rätt ordning var det dags att ta tag i skärpan på svarvstålen. Den slipsten jag har i salen är sprucken och jag kände att jag behövde ordentlig handledning i det här steget. Så jag packade ihop svarvstålen och åkte hem till min bror. Pappas Tormek står i garaget där men hade nu fått flytta in på köksbordet. Jag bidrog med en uppsättning jiggar och sen fick lillebror visa hur han brukar göra.

Den största lärdomen var att jag faktiskt vet tillräckligt mycket om att slipa att jag hade klarat att göra det alldeles själv. Efter att jag fått hjälp med flertalet gav mig på att slipa en av dom som jag tror benämns som skölp även om den är väldigt skarpt skålad. Känner att jag lyckades riktigt bra och avslutade med att räta till och slipa en illa behandlas egg så att den både blev vinkelrät, rak och skarp.

Före…

Nu är jag väldigt taggad på att ge mig på nästa steg och faktiskt förbereda några svarvämnen och kanske rent av börja svarva i morgon.

De här klippen ska jag titta på ytterligare några gånger innan jag sätter igång.

första tanken om mitt projekt

7 februari, 2020 ~ aylalovisalind ~ Lämna en kommentar

Jag har börjat fundera lite på mitt projekt. Missade den workshop med olika metoder för formgivningsarbete och idéutveckling som var första träffen i Linköping och har därför funderat en del på vilken ände jag ska börja i innan jag ger mig på formgivning och idédetaljer själv.

Min fundering har gått så här…

Det jag tidigare lärt mig om hantverk, slöjdande och att undervisa i slöjd är att det går att vara hur systematisk, kunnig och pedagogisk som helst men utan bra verktyg så faller ändå arbetet. Det tar jag med mig i allt jag gör, både själv och med elever. Lusten att fortsätta, möjligheten att fortsätta och resultatet blir väldigt lidande väldigt fort om verktygen inte håller måttet.

Men för den skull tror jag verkligen inte att det ska vara splitternya, dyra eller avancerade verktyg. Utan anpassade till den som ska använda de, lagom stora, inte för tunga eller svårhanterade. Och när det kommer till de skärande verktygen så är skärpan A och O!

Här börjar min idéutveckling, den baserar sig nästan helt i mina förkunskaper eller bristen på förkunskaper faktiskt.

Jag har lite grundläggande kunskaper om att skärpa en egg, jag vet lite om vinklar, råegg och vikten av att de plana men lutande sidorna fram mot eggen är just plana för att få en rak och skarp egg. Men jag kan inte säga att jag kan skärpa verktyg. Här har jag en utmaning som jag både vill och behöver ta mig an.

Men att skärpa verktyg känds inte som att jag vill arbeta med under någon längre tid. Jag vill ha ett syfte med att skärpa verktygen och jag vill skapa något, det är väldigt viktigt för mig. Så att skärpa verktyg får bli ett delmoment i mitt övergripande projekt.

Vad ska jag då skärpa för typ av verktyg tänker jag mig?

Både rak och böjd egg är planen och för att behöva båda de typerna av verktyg i mitt arbete finns det några saker jag skulle kunna välja på. Men jag vet en sak som jag drar mig för att göra som kräver både plan och böjd egg.

Jag tycker inte om att ha maskiner eller uppgifter framför mig som jag inte känner att jag behärskar. Så för att komma över den tröskeln tänker jag utmana mig själv i mitt projekt och ta mig an något jag hittills har undvikit i möjligaste mån. i Min sal är maskinen till och med gömd bakom en skärm just nu.

Planen är att lära mig svarva ordentligt. Då behöver jag både hyvel för förarbetet och svarvstål med olika egg för svarvningen.

Jag tycker väldigt mycket om karvsnitt, bildhuggeri, snideri även om jag inte lagt ner min själ i det så att jag med säkerhet uppnår det resultat jag skulle vilja varje gång. Men det är ändå något som ligger trevligt i handen och som jag uppskattar att göra. Men trots likheterna mellan det och svarvning så uppskattar jag inte svarvning, så svarvning får det bli.

Kan ju inte gå runt i livet och undvika saker, så funkar inte jag. Jag vill kunna lite om mycket, behöver inte vara bäst på något eller uppnå toppresultat men jag ska inte dra mig för att göra något som jag vill.