och där högg det

Det har varit lite stiltje på de praktiska bitarna ett tag, mycket fokus på jobbet och de teoretiska bitarna av studierna men nu tog jag tag i det igen.

Märker att svarvning är som att cykla!

Jag har börjat cykla till jobbet igen efter ”vintern” och det är ju inget tvivel om att jag kan cykla men cykeln känns ny och ovan, muskelminnet finns där men finessen och lättheten är inte den samma första gångerna. Men efter bara några dagar känner jag mig mycket säkrare och kan till och med ge mig på att cykla en ny cykel och njuta av att det går bättre än någonsin.

Svarvning efter en tids uppehåll är likadant, jag kan ju och vet hur jag ska göra men känner mig lite osäkrare igen, svarvstålen känns ovana i handen. Finessen med vilken vinkel jag ska ha kommer inte lika lätt men med lite längre tid och några fler försök kommer det tillbaka.

Hade bestämt mig för att snygga till några av mina allra första bitar som legat efter att bara ha blivit skrubbsvarvade. Kände att det kunde vara en bra repetition och dessutom hjälpa mig att fundera ytterligare ett varv kring fiberriktningar.

Däremot högg det så klart i första biten för dagen, fult hack i kanten och sen en gång till mer mitt på när jag skulle slätvarva ytan. (Väljer ordet slätsvarva istället för skärsvarva efetrsom jag är långt ifrån säker på att jag faktiskt lyckas skära, däremot får jag ett slätare resultat än när jag grovavverkar/skrubbsvarvar.) Fick lite hjärtklappning när det högg men det var inget mer än att hörnet på svarvstålet gjorde ett fult märke, inget hände egentligen. Tänkte inte låta det avskräcka mig så jag fortsatte och gjorde det bästa av situationen.

• 

• 

Backade tillbaka till skölpen, började forma ämnet lite lätt konkavt både för att få bort hugget och testa just att föra andra former än en slät cylinder. Och sen slätsvarvade jag den nya formade ytan utan att det högg. Testade även att ta bort anhållet och putsa ytan med slippapper 240.

Övriga ämnen fick sig sen en omgång med skölpen för att fixa till formen en vända till innan även de ytorna slätsvarvades. Biten i ek var inte lika rolig som de andra, den är så smal och lite för kort så anhållet kommer inte riktigt så nära som jag skulle vilja och den satt uppe så att fibrerna gick i fel riktning för att passa mig.

Har upptäckt att jag helst skrubbsvarvar från vänster till höger och slätsvarvar från höger till vänster. Det är något med vinklarna som gör att det faller sig naturligast. Utifrån det behöver jag därför sätta upp ämnet i svarven så att jag svarvar med fibrerna när jag slätsvarvar från höger till vänster.

• 

• 

En annan sak jag upptäckte är att kvistar och färgskiftningar ibland ger illusionen av att en cylinder har ringar eller gropar på vissa ställen, skuggorna vid rotationen spelar ett spratt med ögat, värt att komma ihåg nästa gång jag jobbar med bitarna i en som hade ganska många kvistar. Väldigt trevligt att svarva en förresten, det doftar ljuvligt och känns inte svårsvarvat med mina mått mätt.

Jag har lämnat några bitar med mina första försök till yta och bearbetning för att kunna visa hela processen men känner mig på god väg med min utveckling och resten av ämnena efter idag.