april 2020 – Ayla Lovisa Lind

Är tillbaka på jobbet och vid svarven nu när jag är frisk igen, det tog en dryg vecka att få tillbaka orken också men nu är allt som vanligt igen.

Fick en riktigt lyx idag på förmiddagen när åk9, som brukar ha ett 2h pass då, inte var på skolan men jag var det. Jag kunde lägga hela den tiden vid svarven för egen del och jag känner att jag kom igång riktigt bra.

Efter handledningen blev ju mitt fokus och nästa steg att faktiskt ge mig på olika former när jag längdsvarvar. tipsen jag fick var grövre svarvämne, inte ge mig på riktigt runda klotformer än och att börja med spelpjäsliknande figurer. Målet är att lyckas forma det som jag avser ska bli formen och inte låta det ”bli som det blir”.

Jag började med att snabbt skissa upp några olika former och utifrån de cylindriska svarvämnen jag förberett tidigare. Det blev en grövre bit furu, en smalare bit körsbär och en smal bit ene.

Tänkte att jag skulle börja med den grova biten med några enklare former för att värma upp. Den biten har inte bara större diameter utan den är även längre än de andra så jag har lätt att komma nära med anhållet och det kändes säkert och bra vid första försöket. Det skulle ju bli mer avstånd till anhållet på vissa ställen allt eftersom jag arbetade men som en grund var det väldigt skönt att börja ordentligt och bli varm i kläderna igen.

grunda instick som markering och första uttaget

*Försök 1 till höger, endast skrubbsvarvad. försök 2 i mitten är skrubb- och skärsvarvad, försök tre skrubb- och skärsvarvad samt slipad yta.*

Målet var äggformer eller iaf ovaler av något slag med djupare och raka avstånd emellan, jag hade inte riktigt bestämt mig för om de skulle blir så jämna som möjligt eller och de skulle minska i storlek. Jag började längst till höger med den som blev den största.

Jag använde först en snedställd mejsel för att sticka ner grunda markeringar på var formen skulle börja och sluta, sen fördjupade jag de lite men tycker att just mejseln är svår. Den vill gärna driva åt sidan vid minsta lilla. Mycket lättare är den smala skölpen, den använde jag sen för att arbeta bort materialet och den är en klar favorit numera. Fick till riktigt fina skärspån flera gånger också.

Det syns väldigt tydligt att jag blev modigare och modigare för varje ny oval, den mittersta (nr2) blev avsluten skarpare och formen mer symmetrisk. Den sista (till vänster) fick den form jag hade tänkt mig och mycket skarpare kontraster mellan de olika formerna. Väldigt kul att så tydligt se sin egen utveckling på en och samma bit.

Stärkt av mina framgångar gav jag mig på biten av ene som skulle få en spelpjäsform. Det blev två stycken spelpjäser, spegelvända och med ögonmått så jämna som möjligt. Kan bara sammanfatta det med att allt gick bra, jag är fortfarande förtjust i den lilla skölpen och tycker det här är riktigt roligt!

instick för att markera formernas skiftningar

Så här långt gjorde jag i svarven innan jag slipade den lite lätt fortfarande i svarven. Jag valde att såga isär formerna för hand efteråt, det kändes säkrast.

Sist ut blev alltså körsbärsbiten. Sparade den till sist eftersom jag har minst av det materialet och ville ha övat på andra bitar innan så att skulle bli så bra det kunde bli. Och bra blev det! Fick verkligen till skärsvarvning även när jag avverkade mycket material till de olika formerna, spånen krullade sig fint nästan hela tiden.

Det är oerhört beroendeframkallande det här! och fint blir det när man även slipar lite och får ytan slät. Slipade både spelpjäser och handtaget i körsbär.

Det har varit lite stiltje på de praktiska bitarna ett tag, mycket fokus på jobbet och de teoretiska bitarna av studierna men nu tog jag tag i det igen.

Märker att svarvning är som att cykla!

Jag har börjat cykla till jobbet igen efter ”vintern” och det är ju inget tvivel om att jag kan cykla men cykeln känns ny och ovan, muskelminnet finns där men finessen och lättheten är inte den samma första gångerna. Men efter bara några dagar känner jag mig mycket säkrare och kan till och med ge mig på att cykla en ny cykel och njuta av att det går bättre än någonsin.

Svarvning efter en tids uppehåll är likadant, jag kan ju och vet hur jag ska göra men känner mig lite osäkrare igen, svarvstålen känns ovana i handen. Finessen med vilken vinkel jag ska ha kommer inte lika lätt men med lite längre tid och några fler försök kommer det tillbaka.

tidigare påbörjade ämnen och ”gamla” ytor

Hade bestämt mig för att snygga till några av mina allra första bitar som legat efter att bara ha blivit skrubbsvarvade. Kände att det kunde vara en bra repetition och dessutom hjälpa mig att fundera ytterligare ett varv kring fiberriktningar.

Däremot högg det så klart i första biten för dagen, fult hack i kanten och sen en gång till mer mitt på när jag skulle slätvarva ytan. (Väljer ordet slätsvarva istället för skärsvarva efetrsom jag är långt ifrån säker på att jag faktiskt lyckas skära, däremot får jag ett slätare resultat än när jag grovavverkar/skrubbsvarvar.) Fick lite hjärtklappning när det högg men det var inget mer än att hörnet på svarvstålet gjorde ett fult märke, inget hände egentligen. Tänkte inte låta det avskräcka mig så jag fortsatte och gjorde det bästa av situationen.

Backade tillbaka till skölpen, började forma ämnet lite lätt konkavt både för att få bort hugget och testa just att föra andra former än en slät cylinder. Och sen slätsvarvade jag den nya formade ytan utan att det högg. Testade även att ta bort anhållet och putsa ytan med slippapper 240.

Övriga ämnen fick sig sen en omgång med skölpen för att fixa till formen en vända till innan även de ytorna slätsvarvades. Biten i ek var inte lika rolig som de andra, den är så smal och lite för kort så anhållet kommer inte riktigt så nära som jag skulle vilja och den satt uppe så att fibrerna gick i fel riktning för att passa mig.

Har upptäckt att jag helst skrubbsvarvar från vänster till höger och slätsvarvar från höger till vänster. Det är något med vinklarna som gör att det faller sig naturligast. Utifrån det behöver jag därför sätta upp ämnet i svarven så att jag svarvar med fibrerna när jag slätsvarvar från höger till vänster.

En annan sak jag upptäckte är att kvistar och färgskiftningar ibland ger illusionen av att en cylinder har ringar eller gropar på vissa ställen, skuggorna vid rotationen spelar ett spratt med ögat, värt att komma ihåg nästa gång jag jobbar med bitarna i en som hade ganska många kvistar. Väldigt trevligt att svarva en förresten, det doftar ljuvligt och känns inte svårsvarvat med mina mått mätt.

Jag har lämnat några bitar med mina första försök till yta och bearbetning för att kunna visa hela processen men känner mig på god väg med min utveckling och resten av ämnena efter idag.

Månad: april 2020

tillbaka till ordningen

och där högg det