Att förstå hur något fungerar i grunden är ofta viktigare än att kunna lösa enstaka problem i stunden. Allt blir så mycket lättare när du vet att lilla chucken/dubben med kryssspår har formen av en kona och sitter fast i svarvens roterande del och hålls på plats av trycket som tillförs via dubben genom svarvämnet. Då blir det automatiskt lättare att lösa problemet med att få loss den och faktiskt hitta det hål som logiskt nog borde finnas för att kunna påföra tryck i konans bakre del och därmed få loss den ur svarven. Sagt och gjort! Tog hjälp med att förstå hur en svarv fungerar på ett mekaniskt plan och vipps löste sig mitt väldigt funktionella problem.
Vidare har jag lärt mig att juvenil ved eller innersta kärnveden i färsk björk inte är särskilt hållbar eller stabil. Men mer om det om en stund för det lärde jag mig medans jag utforskade mina nyslipade skärståls olika förmågor att bearbeta svarvämnet.
Jag tog hjälp av boken Träsvarvning av Gert Ljungberg, Inger A:son-Ljungberg och Bengt Svensson från 2002 samt den här videon för att friska upp kunskaperna kring hur jag skulle förbereda svarvämnet.
Hade några sportlovselever från fritids i salen samtidigt som blev otroligt faschinerade av både handhyvel och svarven. Jag fick god hjälp att hyvla diverse svarvämnen utav eleverna som ville prova verktyget och tekniken. De fick till ett riktigt bra resultat både på att hitta rörelsen i kroppen och formen på ämnet.
Jag valde päron- och körsbärsträ från torrt och sågat virke eftersom det var de enda träslagen jag för stunden hade tillgång till i tillräckligt grova bitar. Jag är inte bekväm med att kombinera olika träslag än. Vidare testade jag att utgå från okluvna bitar ene och okluven färsk björk. På de olkuvna bitarna såg jag till att hyvla bort de första ojämnheterna i form av kvistar innan jag skrubbsvarvade de och därmed barkade de i svarven.
Jag förberedde en bit ek men blev väldigt glad att den sprack under tiden jag satte upp den i svarven och inte när jag bearbetade den!
Min första testbit är just bara ett test där jag tillåter mig att bara testa och se vad som händer. Jag har använt mig utav metoden att hitta ”neutralläget” och även testat både skölp och stickstål så som förevisat i videon nedan. Vänster sida av biten är svarvade med smal skölp och högra sidan är svarvad med stickstål.
Ur boken Träsvarvning (2002) valde jag att även testa att svarva en ring men gav mig själv för lite utrymme vid sidan om ringen så vinkeln blev inte tillräckligt flack för att jag skulle kunna skära rent insidan innan jag separerade ringen från grundämnet. Men det blev en ring och det var när den släppte från centrum som jag noterade hur instabilt hela ämnet blev.

Jag är väldigt förtjust i att svarva i färst trä, det skär fantastiskt fint när man hittar rätt vinkel och är inte svårbearbetat när det skrubbar heller. Mest förtjust är jag i de olika skölparna än så länge, jag hittar lättare rätt vinkel och känner inte att risken för att det ska hugga är lika stor som med ett stickstål.
Men den största lärdomen och utvecklingen för min del så här långt är att jag tidigare tittade var eggen träffade svarvämnet och försökte se vilken form det skapade mitt på ämnet. Nu mera tittar jag inte på eggen utan på överkanten av ämnet för att tydligare se formen som skapas utav eggen. Jag har gått från öga-hand koordination till att hantera verktyget baserat på dess resultat och inte dess observerade rörelse. Rörelsen kan nu ske nu utan att jag måste iakta verktyget hela tiden.


































