Kategori: maskiner

jag har hittat min bibel

~ aylalovisalind ~ 1 kommentar

det känns ibland riktigt jobbigt att verkligen börja från början och i detalj, gång på gång göra saker från grunden.

jag sitter med åtta svarvämnen framför mig som inte har blivit något, inget alls! dom är inte mer än försök till släta cylindrar, mer eller mindre släta och jämna dessutom.

efter vändan till Linköping visste jag inte riktigt hur jag skulle backa bak till grunderna, de riktiga grunderna som alla som kan svarva inte längre tänker på. de lyfts inte fram i de böcker jag hittat tidigare och inte heller i youtube klippen jag sett är det så där barnsligt basic som jag känt att jag skulle behövt.

jag har en förmåga att hoppa förbi några steg där i början för att faktiskt känna att jag kommer igång, men då sitter jag där senare och har inte riktigt allt på fötterna som jag skulle behöva. den här fördjupningen känns ibland som att den är mer mental än kunskapsmässigt och på ett mer personligt än professionellt plan.

men av ren tur röjde jag i min sal och vipps låg boken, min bibel och mitt nya rättesnöre framför mig. så liten, enkel och så rätt att det nästan är löjligt.

För det var precis det här jag behövde

och sen blev det nästan överpedagogiskt med bilder. den här har alltså legat uppe på svarvens skyddskåpa medans jag har svarvat och mentalt stöttat mig.


PRECIS den här typen av handledning behövde jag!
jag ser hur de vinklar svarvstålet, jag ser avståndet mellan anhåll och svarvämnet och det överdrivna enkla i kommentarerna till bilderna gjorde att jag kände mig trygg. och jag är väldigt glad att jag fick hjälp att lägga till trygghets- och säkerhetsaspekten i det här projektet, det är nog där det verkligen bottnar sig för mig. när jag känner mig trygg så kan jag och tvärt om.

Ni ska få se hur det blev i nästa inlägg, jag har blivit en fena på att se fiberriktningen i trät och det hjälper mig verkligen, i flera steg dessutom.

ibland är det inte svårare än det verkar

~ aylalovisalind ~ Lämna en kommentar

Att förstå hur något fungerar i grunden är ofta viktigare än att kunna lösa enstaka problem i stunden. Allt blir så mycket lättare när du vet att lilla chucken/dubben med kryssspår har formen av en kona och sitter fast i svarvens roterande del och hålls på plats av trycket som tillförs via dubben genom svarvämnet. Då blir det automatiskt lättare att lösa problemet med att få loss den och faktiskt hitta det hål som logiskt nog borde finnas för att kunna påföra tryck i konans bakre del och därmed få loss den ur svarven. Sagt och gjort! Tog hjälp med att förstå hur en svarv fungerar på ett mekaniskt plan och vipps löste sig mitt väldigt funktionella problem.

Vidare har jag lärt mig att juvenil ved eller innersta kärnveden i färsk björk inte är särskilt hållbar eller stabil. Men mer om det om en stund för det lärde jag mig medans jag utforskade mina nyslipade skärståls olika förmågor att bearbeta svarvämnet.

Jag tog hjälp av boken Träsvarvning av Gert Ljungberg, Inger A:son-Ljungberg och Bengt Svensson från 2002 samt den här videon för att friska upp kunskaperna kring hur jag skulle förbereda svarvämnet.

Hade några sportlovselever från fritids i salen samtidigt som blev otroligt faschinerade av både handhyvel och svarven. Jag fick god hjälp att hyvla diverse svarvämnen utav eleverna som ville prova verktyget och tekniken. De fick till ett riktigt bra resultat både på att hitta rörelsen i kroppen och formen på ämnet.

Jag valde päron- och körsbärsträ från torrt och sågat virke eftersom det var de enda träslagen jag för stunden hade tillgång till i tillräckligt grova bitar. Jag är inte bekväm med att kombinera olika träslag än. Vidare testade jag att utgå från okluvna bitar ene och okluven färsk björk. På de olkuvna bitarna såg jag till att hyvla bort de första ojämnheterna i form av kvistar innan jag skrubbsvarvade de och därmed barkade de i svarven.

Jag förberedde en bit ek men blev väldigt glad att den sprack under tiden jag satte upp den i svarven och inte när jag bearbetade den!

Min första testbit är just bara ett test där jag tillåter mig att bara testa och se vad som händer. Jag har använt mig utav metoden att hitta ”neutralläget” och även testat både skölp och stickstål så som förevisat i videon nedan. Vänster sida av biten är svarvade med smal skölp och högra sidan är svarvad med stickstål.

Ur boken Träsvarvning (2002) valde jag att även testa att svarva en ring men gav mig själv för lite utrymme vid sidan om ringen så vinkeln blev inte tillräckligt flack för att jag skulle kunna skära rent insidan innan jag separerade ringen från grundämnet. Men det blev en ring och det var när den släppte från centrum som jag noterade hur instabilt hela ämnet blev.

Jag är väldigt förtjust i att svarva i färst trä, det skär fantastiskt fint när man hittar rätt vinkel och är inte svårbearbetat när det skrubbar heller. Mest förtjust är jag i de olika skölparna än så länge, jag hittar lättare rätt vinkel och känner inte att risken för att det ska hugga är lika stor som med ett stickstål.

Men den största lärdomen och utvecklingen för min del så här långt är att jag tidigare tittade var eggen träffade svarvämnet och försökte se vilken form det skapade mitt på ämnet. Nu mera tittar jag inte på eggen utan på överkanten av ämnet för att tydligare se formen som skapas utav eggen. Jag har gått från öga-hand koordination till att hantera verktyget baserat på dess resultat och inte dess observerade rörelse. Rörelsen kan nu ske nu utan att jag måste iakta verktyget hela tiden.

att börja från början

~ aylalovisalind ~ Lämna en kommentar

Idag var det dags att damma av svarven, bokstavligt talat, och sätta igång idag. Passar på nu när det är lov och jag kan ha slöjdsalen för mig själv plus gott om tid att verkligen få försjunka i arbete. Jag och eleverna tycker nog att det är lika jobbigt med alla förberedelser som tar sån tid men lyckligtvis vet jag tillräckligt mycket för att veta att det är värt det. Helst vill man ju sätta igång så snart som möjligt, det kliar ju i fingrarna.

Ett tag funderade jag på om jag hade tagit mig vatten över huvudet som fått för mig att kombinera att skärpa eggverktyg OCH att svarva. Varför nöjde jag mig inte bara med att svarva? Det kändes övermäktigt att försöka skärpa alla de olika eggarna på svarvstålen jag hittade i salen och att sen dessutom hinna svarva och lära mig det ordentligt kändes som ett klassiskt fel man gör när man väljer projekt.

Men kontentan av dagen är att ”Jante” kan gå och gömma sig, jag kan mer än jag tror och det här kommer blir ett väldigt bra projekt.

Allt började som sagt med att damma av svarven, ta reda på vilka svarvstål och övriga tillbehör jag har.

Det fanns nio svarvstål i slöjdsalen, hur varje benämns eller kategoriseras stå på ”att-lära-mig” listan. Totalt finns det tre chuckar, en sitter i svarven. I ärlighetens namn vet jag inte om den verkligen klassas som chuck eller en typ av dubb, i alla videos jag kollat på är det den här uppsättningen som används för att ”svarva mellan dubb”.

Ett problem är bara att jag inte än vet hur jag ska få loss den dubb/chuck som sitter i maskinen för att kunna byta till de andra. Så dagens två frågeställningar är

  • vad heter svarvstålen och vad används de till?
  • hur byter jag chuck?

Efter några timmar i salen med städning, sortering av svarvstål hann jag titta lite på vilket material jag har som kan bli bra svarvämnen. Jag vill börja med en bit som jag verkligen inte behöver vara rädd om och som är snäll när jag börjar jobba. Efter det ska jag ge mig på lite olika fruktträd, körsbär och päron tex. Körsbär för att det är så fantastiskt fina färgskiftningar och päron för att jag det är ett av de få träslag jag har i tillräckligt grova bitar. Återkommer till svarvämnena i ett senare inlägg.

För att går vidare i rätt ordning var det dags att ta tag i skärpan på svarvstålen. Den slipsten jag har i salen är sprucken och jag kände att jag behövde ordentlig handledning i det här steget. Så jag packade ihop svarvstålen och åkte hem till min bror. Pappas Tormek står i garaget där men hade nu fått flytta in på köksbordet. Jag bidrog med en uppsättning jiggar och sen fick lillebror visa hur han brukar göra.

Den största lärdomen var att jag faktiskt vet tillräckligt mycket om att slipa att jag hade klarat att göra det alldeles själv. Efter att jag fått hjälp med flertalet gav mig på att slipa en av dom som jag tror benämns som skölp även om den är väldigt skarpt skålad. Känner att jag lyckades riktigt bra och avslutade med att räta till och slipa en illa behandlas egg så att den både blev vinkelrät, rak och skarp.

Före…

Nu är jag väldigt taggad på att ge mig på nästa steg och faktiskt förbereda några svarvämnen och kanske rent av börja svarva i morgon.

De här klippen ska jag titta på ytterligare några gånger innan jag sätter igång.

första tanken om mitt projekt

~ aylalovisalind ~ Lämna en kommentar

Jag har börjat fundera lite på mitt projekt. Missade den workshop med olika metoder för formgivningsarbete och idéutveckling som var första träffen i Linköping och har därför funderat en del på vilken ände jag ska börja i innan jag ger mig på formgivning och idédetaljer själv.

Min fundering har gått så här…

Det jag tidigare lärt mig om hantverk, slöjdande och att undervisa i slöjd är att det går att vara hur systematisk, kunnig och pedagogisk som helst men utan bra verktyg så faller ändå arbetet. Det tar jag med mig i allt jag gör, både själv och med elever. Lusten att fortsätta, möjligheten att fortsätta och resultatet blir väldigt lidande väldigt fort om verktygen inte håller måttet.

Men för den skull tror jag verkligen inte att det ska vara splitternya, dyra eller avancerade verktyg. Utan anpassade till den som ska använda de, lagom stora, inte för tunga eller svårhanterade. Och när det kommer till de skärande verktygen så är skärpan A och O!

Här börjar min idéutveckling, den baserar sig nästan helt i mina förkunskaper eller bristen på förkunskaper faktiskt.

Jag har lite grundläggande kunskaper om att skärpa en egg, jag vet lite om vinklar, råegg och vikten av att de plana men lutande sidorna fram mot eggen är just plana för att få en rak och skarp egg. Men jag kan inte säga att jag kan skärpa verktyg. Här har jag en utmaning som jag både vill och behöver ta mig an.

Men att skärpa verktyg känds inte som att jag vill arbeta med under någon längre tid. Jag vill ha ett syfte med att skärpa verktygen och jag vill skapa något, det är väldigt viktigt för mig. Så att skärpa verktyg får bli ett delmoment i mitt övergripande projekt.

Vad ska jag då skärpa för typ av verktyg tänker jag mig?

Både rak och böjd egg är planen och för att behöva båda de typerna av verktyg i mitt arbete finns det några saker jag skulle kunna välja på. Men jag vet en sak som jag drar mig för att göra som kräver både plan och böjd egg.

Jag tycker inte om att ha maskiner eller uppgifter framför mig som jag inte känner att jag behärskar. Så för att komma över den tröskeln tänker jag utmana mig själv i mitt projekt och ta mig an något jag hittills har undvikit i möjligaste mån. i Min sal är maskinen till och med gömd bakom en skärm just nu.

Planen är att lära mig svarva ordentligt. Då behöver jag både hyvel för förarbetet och svarvstål med olika egg för svarvningen.

Jag tycker väldigt mycket om karvsnitt, bildhuggeri, snideri även om jag inte lagt ner min själ i det så att jag med säkerhet uppnår det resultat jag skulle vilja varje gång. Men det är ändå något som ligger trevligt i handen och som jag uppskattar att göra. Men trots likheterna mellan det och svarvning så uppskattar jag inte svarvning, så svarvning får det bli.

Kan ju inte gå runt i livet och undvika saker, så funkar inte jag. Jag vill kunna lite om mycket, behöver inte vara bäst på något eller uppnå toppresultat men jag ska inte dra mig för att göra något som jag vill.

en första tanke

~ aylalovisalind ~ Lämna en kommentar

Hade nog inte valt att dokumentera mina tankar så här grundligt i mitt arbete eller mina studier tidigare men när jag tänker på det så känns inte mer än rätt att göra det som vi begär av eleverna.

Här ska jag alltså dokumentera både tanke och handling ett tag framöver, so here we go!

Välkomna till min blogg och min slöjdsal i trä- och metall.

Jag arbetar på friskolan Lemshaga Akademi som ligger på Värmdö i Stockholms skärgård. Här går ca 450 elever, två klasser i varje årskurs. Eleverna har slöjd från åk3-9 i grupper om 11-13 elever. Timmarna är fördelade lite olika för varje årskurs, några av de äldre klasserna har slöjd med mig i 2-2,5h pass i veckan en halv termin per läsår medans de yngre har en dryg timme långa lektioner en gång i veckan hela terminen.