Jag vet att tiden definitivt är på väg att rinna ut för det här projektet men jag kan inte riktigt släppa det här praktiska och få ner de sista orden till reflektion och sammanställning. Istället ställde jag mig i svarven det näst sista jag gjorde på jobbet idag och njöt av hela processen och den 1,5h jag ställde timern på för att inte missa mötet jag behövde gå på allra sist.
Jag fick ett samtal härom dagen från min bror som sa
-” hurru slöjdmajen! …du som svarvar och håller på, tänkte att du skulle få göra två hopprepshandtag till mig, det måste vara ett genomgående hål på 10mm och sen ett 20mm hål i ena änden för knuten. Fixar du det?”
Jag antog utmaningen och valde att ta till vara på den konstnärliga frihet han lämnade mig. Först valde jag mitt favoritträslag, en.
Det har blivit en favorit för att jag slipper såga och hyvla till grundämnet, det är lagom stor diameter automatiskt, det doftar så ljuvligt och jag tycker det är ett vackert träslag samt lagom hårt.
allt gick som en dans
stannade ofta och mätte att de två delarna blev så lika som möjligt, skjutmåttet bor i förklädet så det åker ofta fram på dagarna, så även här.
Slipade i svarven, sågade isär och borrade faktiskt i pelarborrmaskinen sen. Jag kände inte att jag hade tid eller kunskap för att testa att borra i svarven för fösta gången just idag.
Ska definitivt inte köpa en trisslott idag för all min tur är förverkad på det jag lyckades med, att borra från två håll och lyckas få hålen att mötas, i bägge delarna!
Jag är SÅ nöjd med symmetrin och storleken, lite missnöjd med hacken som blev av att spänna fast de när jag borrade men över lag överlycklig med hur det blev!!!
Den sista långa texten kommer snart och redan i morgon ska jag få redovisa min resa som jag är så stolt över.
Ayla Lovisa Lind - processblogg 